Oops! It appears that you have disabled your Javascript. In order for you to see this page as it is meant to appear, we ask that you please re-enable your Javascript!
Truyện cổ tích

Truyện cổ tích “Hoàng tử ếch” tiếng Thụy Điển

Photo: Ruben Engel on unsplash

Det var en gång en kung som bara hade en dotter. Eftersom hon var hans enda barn fattades det henne ingenting. Hon hade en barnkammare full med leksaker, en ponny att rida på och en garderob sprängfylld med söta klänningar. Men trots det var prinsessan ensam. “Vad jag önskar att jag hade någon att leka med”, suckade hon.

Prinsessan favoritleksak var en vacker gyllene boll. Varje dag lekte hon med sin boll i slottsträdgården. När hon kastade upp bollen i luften tycktes den ge sig iväg av sig själv och nudda molnen, innan den landade i prinsessans händer igen.

En blåsig dag lekte prinsessans i trädgården som vanligt. Hon kastade sin gyllene boll högt upp i luften, men i stället för att återvända till hennes händer, blåste vinden iväg bollen till en fiskdamm.

Prinsessan sprang till dammen men till hennes förfäran hade bollen sjunkit till botten. “Vad i all sin dar ska jag göra?”, jämrade sig flickan. “Nu har jag förlorat min favoritleksak”. Och hon satte sig ned bredvid dammen och grät.

Plötsligt hörde hon ett högt plask!och en stor grön groda landade på gräset bredvid henne. “Usch! Försvinn, din otäcka rackare!”, tjöt prisessan.

Till hennes förvåning talade grodan med henne. “Jag hörde att du grät”, sa han med mild röst, “och jag undrade vad det var för fel. Kan jag hjälpa dig på något sätt?”

“Oh, ja!”, utropade prinsessan, när hon väl kommit över chocken att bli tilltalad av en groda. “Min boll har sjunkit till botten i dammen. Kan du ta upp den åt mig?”

“Naturligtvis kan jag det”, svarade grodan. “Men vad får jag av dig i gengäld om jag gör det?”

“Du kan få mina smycken, mina finaste kläder och till och med min krona, om du hittar min boll”, sa prinsessan snabbt, för hon var verkligen ivrig att få tillbaka sin favoritleksak.

“Jag vill inte ha dina smycken, dina kläder eller din krona”, svarade grodan, “men jag skulle vilja bli din vän. Jag vill följa med dig tillbaka till slottet och äta på din gyllene tallrik och dricka ur din gyllene bägare. På nätterna vill jag sova på en kudde av siden bredvid din säng och jag vill också att du kysser mig godnatt innan jag lägger mig att sova.”

“Jag lovar dig allt du ber om”, sa flickan, “om du bara hittar min gyllene boll”.

“Kom ihåg vad du har lovat!”, sa grodan och dök djupt mer i dammen. Till slut kom han upp igen med bollen och kastade den då gräset bredvid prinsessan. Hon blev så lycklig att hon glömde att tacka grodan – och infria sitt löfte – och sprang hela vägen tillbaka till slottet.

På kvällen höll kungen, drottningen och prinsessan på att äta middag i den stora matsalen i palatset när en hovman närmade sig kungen och sa: “Ers Majestät, det är en groda vid dörren som säger att prinsessan har lovat att dela sin mat med honom”.

“Är det här sant?”, frågade kungen, vände sig till prinsessan och såg ganska arg ut.

“Ja, det är det”, sa prinsessan med svag röst. Och så berättade hon hela historien för fadern.

“När man gett ett löfte måste man hålla det, min flicka”.

Strax hoppade grodan in i matsalen och fram till den plats där prinsessan satt. Med ett stort hopp var han uppe på bordet bredvid henne. Hon kvävde ett skrik.

“Du lovade mig att jag skulle få äta från din guldtallrik”, sa grodan och högg in på prinsessans mat. Prinsessan blev illamående och sköt iväg tallriken ifrån sig. Sedan stack grodan, till hennes förskräckelse, ned sin långa tunga i hennes gyllene bägare och drack upp varenda droppe. “Det är vad du lovade mig”, påminde han henne.

När han var färdig sträckte grodan på sina långa gröna ben, gäspade och sa “Nu känner jag mig sömnig. Ta mig till ditt rum är du snäll”.

“Måste jag det?”, bönföll hon sin far.

“Ja, det måste du”, sa kungen strängt. “Grodan hjälpte dig när du behövde det och du gav honom ett löfte”.

Så prinsessan bar grodan till sitt sovrum, men när de kom fram till dörren sa hon: “Mitt sovrum är väldigt varmt. Jag är säker på att du skulle ha det behagligare här utanför där det är svalt”.

Men när hon öppnade sovrumsdörren hoppade grodan ner från hennes hand och landade på hennes säng. “Du lovade mig att jag skulle få sova på en sidenkudde bredvid din säng”, sa grodan.

“Ja, ja, naturligtvis”, sa prinsessan och såg med motvilja på grodans fotspår på hennes rena, vita lakan.

Hon ropade på sin tjänsteflicka för att be henne komma med en kudde.

Grodan hoppade upp på ludden och såg ut som om han tänkte sova.

“Bra”, tänkte prinsessan, “han har glömt mitt sista löfte”. Men just om hon höll på att lägga sig öppnade han sina ögon och sa: “Hur var det med min godnattkyss?”

“Åh, stackars mig”, tänkte prinsessan när hon slöt sina ögon, snörpte ihop munnen och vände sig mot grodans kallt och klibbigt ansikte och kysste honom.

“Öppna dina ögon”, sa en röst som inte lät ett dugg lik grodans. Hon öppnade sina ögon och där, stående framför henne, var en prins. Prinsessan stod där i mållös häpnad.

“Tack”, sa prins.

“Du har brutit en förtrollning som en elak häxa har lagt på mig. Hon förvandlade mig till en groda och sa att förtrollningen bara skulle brytas om en prinsessa åt med mig, sov bredvid mig och kysste mig”.

De sprang för att berätta för kungen vad som hade hänt. Han var förtjust och sa: “Du får bo på slottet från och med nu, för min dotter behöver en vän”. Och minsann, prinsen och prinsessan blev de bästa vänner, och prinsessan var aldrig ensam mer. Han lärde henne att spela fotboll med den gyllene bollen och hon lärde honom att rida hennes ponny. En vacker dag, många år senare, gifte de sig och fick en massa barn. Och vet du, deras barn var speciellt bra på att hoppa bock.

Leave a Reply


Warning: Cannot assign an empty string to a string offset in /home/simple19/public_html/wp-includes/class.wp-scripts.php on line 454